Vad samlar du på?

En del samlar på frimärken, andra på bilar. En och annan föredrar till och med pengar. Själv samlar jag på två saker, människor och upplevelser. Dels för att jag tycker om både och, men också för kickarnas skull. Jag hoppas verkligen att numismatikerns upplevelse är lika stor när han hittar den där tvåöringen han letat i veckor som min glädjeyra när jag träffar en ny vän eller upplever något nytt med en gammal. Jag hoppas verkligen han har lika mycket glädje av myntet i efterhand som jag har av minnen och vänner. Tyvärr är jag inte helt säker, så jag skattar mig lycklig i mitt samlande.

Såsen, såsen!

Alltsedan kycklingfiléns intåg i kyldiskarna har den helstekta kycklingen varit på tillbakagång i de svenska köken. Bröst- och lårfiléer går snabbt att steka, ger rena bitar och passar såväl till indiskt, som mexikanskt eller italienskt. De är smidiga att arbeta med, de kladdar inte och matlagningen genererar lite disk. De har sannerligen förenklat för hemmakocken och gjort fågeln tillgänglig för alla de som inte vill lägga mer tid och arbete i köket än nödvändigt.
Ett enfaldigt leve för kycklingfilén! Hurra!

Men HAAALÅ! Vi har glömt såsen. Alla dess företräden till trots, av kycklingfilén blir det inte mycket till sky. Utan denna slemmiga, feta, klibbiga vätska som droppar ur den helstekta kycklingen blir det ingen sås. Du vet, den där gräddiga saken man mosar potatisen i, som gör att själva kycklingen förefaller överflödig på tallriken. Den där som man kan skära ner kycklingresterna i dagen efter och få världens godaste ragú av. Ja just det, den man slickepottar upp ur botten av kastrullen för att frysa in och ha som grund nästa vecka när rådjuret, murklorna eller wallenbergarna ska avnjutas. Har du glömt hur man gör, eller vill du bara ha det bästa och mest detaljerade receptet? HÄR KOMMER DET:

Den godaste såsen
1 Kyckling, strax över kilot.
1dl Vispgrädde + 4dl mjölk
eller
5dl Matlagningsgrädde för den som vill lyxa extra
1-2 Kycklinglevrar (eller lever plus njurarna från inkromet om det finns i kycklingen)
1/2 krm Colemans senapspulver
1-2msk Kallt kaffe (kokt/bryggt och sedan svalnat)
1/2-1msk Hallonmarmelad
eller
1/2-1msk Vinbärssylt + 1/6 malen bittermandel
eller
1/2-1msk Koncentrerad bärsaft + 1/6 malen bittermandel
Fryst eller färsk basilika eller rosmarin, massor av citronmellis, timjan eller något annat gott
1 Lime eller citron
1 god hönsbuljongtärning, gärna poule-au-pot eller motsvarande mängd flytande kycklingfond
Citronpeppar eller krossad svartpeppar och mer lime eller citron
Salt
Kinesisk soja
Malen vitpeppar
Smör
Mjöl/redning

Tina kycklingen om den är fryst och plocka ut påsen med inkrom. Pressa citron/lime över den och häll på rikligt med soja. Smörj in! Salta och peppra, klappa in. Fyll i örkryddor och lite salt och lite smör i kycklingen. Pressa i resten av lime/citron. Lägg ugnsgallret på en långpanna med 1dl vatten samt buljong, lite smör, lite soja och inkrom/lever i. Lägg kycklingen på gallret och stek på 175-200 grader i strax under timmen. Ös ibland och vänd på fågeln efter halva tiden. Då passar du även på att ta ut levern.

Passera levern (ej njurar, det räcker att de ger smak genom att ligga och steka i skyn) genom en sill i en såskastrull med lite vatten. Häll på grädden och det mesta av mjölken samt kaffe och senapspulver. Blanda toppredning av resten av mjölken och mjölet. När kycklingen börjar bli klar häller du kycklingskyn som finns i långpannan genom silen (diska inte bort resterna av levern först) ner i redningen. Använd tillräckligt med mjöl för att det ska bli ganska simmigt eftersom vi vill binda kycklingfettet i mjölet, annars bildar det lätt en hinna ovanpå såsen. (bottenredning fungerar inte här) Blanda ihop redning och sås och smaka av med kryddor, kaffe, förska örter, senapspulver och marmelad. Var inte rädd att späda den med mer grädde och mjölk om den är för stark eller du vill ha med. Smaken är förvånandsvärt beständig. En liten, liten klick smör gör den sedan blank och fin om den vispas ner precis innan servering.


Lyckligt såsande!

Ska jag bli megaloman eller paranoid?

Jag har oftast en känska av att världens hinder och småproblem viker undan för mig när jag nyfiknar omkring och utforskar den. Det är nog en ganska hälsosam känsla som ger både tillförsikt och självförtroende, så jag har inga planer på att ändra på det även om jag är övertygad om att det egentligen inte är lättare för mig än för någon annan. Ett exempel är byråkrati, när andra kör fast i CSN eller försäkringskassan fungerar det oftast för mig och gör det inte det kan jag göra något åt det. Ett annat är trafikhinder, bilar rödljus och andra trafikanter hindrar mig sällan om jag bara försöker anpassa min väg och inte ställa mig på tvären.

Men, när jag skulle passera Birjer Jarlsgatan vid Tegnergatan häromsistens blev jag ställd. Redan på långt avstånd märktes det att den lätta vägen över saknades. Bilar, trafikljus och allmänt småkaos blockerade övergångsställena och jag kunde endast ta mig över till mittrefugen innan två bilar och en mopedist i första ledet och en kö bakom var och en av dem fick grönt ljus mitt framför mig. Givetvis tänkte jag: Det här ska ju inte hända! Har jag blivit ouppmärksam eller har världen vänt sig emot mig. Men ack så fel man kan ha. Döm min förvåning när jag så snart jag tänkt tanken klart märker att de tre låter bli att åka trots att jag tålmodigt stannat. Efter ett par sekunder är det bara att inse, de åker inte och jag kan med en lätt bugning spatsera över till andra sidan....

Spam, spam, spam, spam, spam, spam, spam, spam, spam, amnesty international och spam

Jag har aldrig gillat spam, varken maten eller posten. Det står en lapp på min brevlåda om att jag inte vill ha reklam, jag köper inte burkskinka och folk som inte verifierar sig själv kan inte skicka mig mail. Lätta och enkla åtgärder som jag tycker det är helt ok att behöva vidta för att slippa skräpet. Själv skulle jag nog kunna tjäna en god hacka på att skriva mailbottar. Jag låter bli för att det faktiskt irriterar folk, visserligen människor som ganska enkelt kan komma undan, men nej, jag gillar inte att påtvinga andra information som de varken har bett om eller vill ha. Vissa är dock ondare än så, de tycker det är helt ok att betala folk för att springa omkring och spamma oss personligen på ett mycket värre vis än ett lätt bortkastat reklamblad. Dessa spam närmar sig en på stan, i sina färgglada plastjackor, med ett lika plastigt leende och en skrivplatta i handen. Dessa mänskliga spam tvingar oss att stanna en stund och prata, medan det gör vad de kan för att ge oss skuldkänslor för att vi inte tänker skänka pengar den här gången också. Alternativet är att avfärda dem för vad de är och vara otrevlig eller ignorera dem. Jag vill inte bli socialt överfallen av en lejd hantlangare till amnesty, greenpeace eller någon annan varje gång jag går genom stan en eftermiddag, men jag vill heller inte tycka att det är ok att gå runt och vara otrevlig mot människor som vill prata med mig. Dessutom trodde jag inte att varken kyrkor, miljöaktivister eller samhällsrättsförkämpar trodde att ändamålen kunde helga medlen.

Detta är skit! Sluta, är ni snälla! Ge er och inse att vi inte vill att ni spenderar pengarna vi skänkt er för att göra världen bättre på att terrorisera oss!

Min verklighet, eller deras

Det finns platser och sammanhang i mitt liv jag inte uppskattar men ändå inte kommer undan. Vissa av dem har jag god anledning att vilja tycka mindre bra om. Som till exempel när jag känner mig illa till mods i ett badhus eftersom jag är allergisk mot klor. Eller som ibland när jag passerar ett socialkontors väntrum. Människorna där är oftast där av nödvändighet och får inte lika ofta den hjälp de behöver. Den hopplöshet de känner är inte trevlig att ens få sekundärupplevelsen av, men jag är ändå glad att jag uppfattar det. När jag däremot går genom stressgången på centralen i stockholm och själv faller in i resten av människornas hets och brådska finns det ingen anledning för mig att bli ett med situationen. Då är det dags att definiera om verkligheten. En bekant till mig påminde mig om att luften där är frisk och klar till skillnad från i både tåg och tunnelbana. Dessutom är det en utmärkt chans att få sträcka på benen efter allt sittande eller stillastående i de olika färdmedlena. När jag dessutom sätter på mig ett par tätsluttande hörlurar med väl vald musik kan jag inte låta bli att njuta av promenaden. De påtagliga förbipasserande sporrstrecksppedestranterna går att förvandla till grå skuggvarelser som inte hör hemma i min värld.

Oron och ibland rädslan bland patienterna i tandläkarens väntrum och irritationen i kön till mikrovågsugnarna på universitetet. Ni behövs inte och jag blir inte en bättre person för att jag upplever er. Härmed förvisar jag er ur min verklighet! Platserna där ni regerat är nu platsen där jag i lugn och ro en sista gång kan smaka på min tandverk innan den är borta för alltid och platsen där jag kan zona ut och tänka på vad den senaste föreläsningen handlade om eller vem jag skulle vilja bjuda ut på en middag i en trevligare miljö. Små sköna stunder för mig själv istället otrevliga sådana i andras världar.

Förvånad

Herr president Bush, the president har hållit tal. Där konstaterar han bland annat att USA har blivit beroende av länder i ostabila delar av världen för sin oljeförsörjning. Det får iallafall mig att fråga mig hur ostabila dessa delar av världen vore, om nu inte just USA hade dragit sitt lass till stacken av kaos. Det må vara hur det vill med deras egen skuld i frågan, men resultatet har iallafall blivit rejält höjda olje och bensinpriser för det amerikanska folket. Arga bilisterna tutar och mindre rika amerikaner riskerar att frysa i vinter. Presidenten måste agera. Presidenten lyckas slå mig med häpnad. Slutsatsen är att USA måste minska sin oljeförbrukning och styra om sin energiförbrukning till förnybara källor och kärnkraft. Forskningsanslagen till forskning om alternativa energikällor höjs rejält.