Sommartid

Sommartid må vara bra på sommaren. En timme extra solljus är ju inte att förakta på sommaren. Men vintern då? Hur kul är det att det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går hem. Nej, nästa vinter tänker iallafall jag ställa om min dygnsrytm. Jag tänker börja jobba/plugga långt innan solen går upp, ha soluppgång lagom till lunch och få den trevliga middagssolen när jag är ledig.

Att välja, eller låta bli

Att rackryggad spatsera in mellan lejonet och tigern och är inte så svårt, inte förrän man passerat de båda burarna och ser att bakdörrana är öppna. Då mina vänner, är det dags att tänka bra och tänka rätt. Ska man ta lejonet vid hornen eller rida tigern mot solnedgången sjungandes I'm a poor and lonesome cowboy?

Någonstans glömmer man en detalj och den vanligtvis så trygga vardagen förvandlas men ens till en samling lysande framtidsutsikter. Den självbild man omsorgsfullt har byggt upp raseras; skalet av skyddande hjärnbark och tankar försätts ur funktion så att de mer primitiva delarna av geléklumpen fritt kan spruta ur sig adrenalin- och hormonkaskadrar.
Välkommen till livet!

Två korta små dikter behandlar ämnet och jag tar mig friheten att recitera dem utan att vara helt säker på den exakta ordalydelsen:

Det knackade på dörren
när jag öppnade stod verkligheten utanför och bad att få komma in

(fritt ihågkommet från Maria Johnssons dikt)

Säg till om jag stör, sa han när han steg in
så går jag med detsamma
Du inte bara stör, svarade jag
du rubbar min hela existens
Välkommen!

(fritt ihågkommet från Eeva Kilpis dikt)

Maria behandlar överumplingen och känslan av att tappa fotfästet, medan Eeva själv överumplar läsaren med det perfekta svaret. Problemet är bara att hitta det. I stunder då livet förändras i rask takt har vi möjligheten att fatta de kanske viktigaste besluten om oss själva. Men vi måste välja att välja. Fortsätter vi utan att förändra oss blir vi middag åt verkligheten och en produkt av dess flöde snarare än ett verk av vår egen vilja att vara.

Ibland är man lyckligt lottad nog att kunna ta ett steg tillbaka och upptäcka att står man bara still mellan burarna, då märker varken tigern eller lejonet de öppna dörrarna. Eller så väntar de bara, nyfikna på om du tänker ta ett par steg till. Välja att välja, eller välja att låta bli. Låta framtiden bli en dröm eller försöka hitta det "Välkommen!" som biter på tigrar och lejon, det är dagens fråga.

Här

Om ni inte visste det så finns jag i
Stockholm.

Teknikberoende

Jag har insett att jag har ett beroende och att jag får abstinensbesvär om jag inte får det tillfredställt. Det har hängt med en stund men ökat markant de senaste åren. Själv hade jag inte riktigt förstått vidden av det hela förrän ett litet glapp uppstod. Min musikspelare började skicka hemska skrap- och skränljud mitt i musiken. Det gick fortfarande att lyssna, men många av de positva effekterna uteblev. Det i sig var inget jätteproblem, jag kan leva med att vara musikspelarberoende, bara jag vet om det. Det är dock betydligt mer oroande att jag inte förståd hur illa det var förrän det fungerade bra igen. Helt plötsligt var jag mig själv, humöret där jag vill ha det och motgångar viftas bort eller överkoms i en handvänding.

Hade jag bara insett hur det låg till i tid kunde jag återgått till min gamla cd-spelare tills jag löst problemet och sluppit ett par veckars hemskheter. Kommer någon på ett verktyg för att hjälpa till med att analysera oss kontinuerligt och peka ut vad det är som påverkar oss ska jag skicka blommor till uppfinnaren. Det är då verkligen ett teknikberoende jag ser fram emot.