Hjältedåd

Den vanligtvis så gemytliga samlingsplatsen är förvandlad till en stinkande håla. Luften är stinn av död och förruttnelse. Efter idogt förarbete av, kanske inte lika begåvade som undertäcknad, men ack så hängivna besökare, är den enda ledtråden att att kloförsedda varelser har iaktagits bland källarvalven. Vissa hävdar också, på goda grunder och visa av erfarenhet, att varelserna luktar illa då de har ruttnande och likmaskbeklädda kroppar. Något stinkmonster har de dock inte kunnat finna trots upprepade sök och expiditioner.

Stanken står mig nästan men, inte riktigt ända upp till näsborrarna (iallafall när jag sitter ner). En mindre motståndskraftig besökar varnade mig redan igår (med alltför tydliga hintar om dennes vacklande hälsa under inflytande av mindre önsvärda dofter) för ställets bristande lukulliska eganskaper. Jag är därför beväpnad med både mannamod och stoism. Dessa, vanligtvis beundransvärda egenskaper, är mig dock föga till gagn. De stärker bara min redan oöverträffade förmåga att hålla humöret uppe under vedervärdiga förhållanden (givetvis i kombination min lättja) och därmed står jag ut flera timmar innan jag inser att det bästa sättet att överleva är att se faran i vitögat. Tack och lov har inte mitt överlägsna intellekt tagit skada av de olycksbådande ångorna. Jag kan därmed, på bara bråkdelen av en sekund, lösa gåtan som gäckat alla tidigare räddningsexpiditioner och lista ut var smittohärden mest sannolikt står att finna. Tio snabba steg senare är monstret utdrivet och musfällan tömd.

Kvalitetsmedvetande

Jag har ett paket. Eller jag vet iallafall att var det är just nu. Det skickades med express från Glasgow för elva dagar sedan och ligger sedan 24h sedan i en terminal i Spånga. Helt säker är jag förstås inte, förrut åkte det från Helsingör till Helsingborg tre gånger utan att komma fram, fjärde gången gillt liksom. Nu har den inkommit på terminalen två gånger igår morse, en gång vid sextiden och en gång vid tiotiden, allt enligt Schenkers förträffliga paketsökning.

Schenker är uppenbarligen ett företag som vet precis hur man gör för att gör mig arg. Det är egentligen ganska enkelt. Man tar saker jag behöver, man lägger dem inom räckhåll men ser till att det är omöjligt för mig att komma åt dem. Som grädde på moset lovar man att komma körandes med saken men ändrar sig snabbt och bestämmer att det istället ska köras till ica och ligga oåtkomligt där tills de har lyckats skicka ut en avi med ett annat postföretag. Detta trots att jag erbjudit mig att komma och hämta det själv på terminalen istället.

Det här förvånar mig egentligen inte, det finns usla företag i de flesta brancher. Det enda man kan göra för att slippa soppan är att anlita andra. Mer förvånande för mig är då att Parcel force i Storbritannien, som lämnar fyra dagars leveransgaranti till Sverige fortfarande anlitar dem. De är artiga och snälla, ber om ursäkt och batalar ut £195 i ersättning för långsamt paket, debiterar säkert Schenker för summan och fortsätter gladeligen att köpa deras tjänster. Det här är ju vansinnigt. Vilken sorts företag vill de egentligen vara?

Någon som däremot förstått är den anställda på Schenker jag pratade med senast. Hon sa efter en stunds nejande: "Nuså har min chef gått, nu fixar vi det här. Ja, jag har ju redan sagt upp mig men det är lite svårt att bryta mot rutinerna när hon sitter här ändå. Här är iallafall ditt uthämtningsnummer, säg bara att du inte fick med dig avin och låtsas ringa hem efter nummret så får du ditt paket på ica."

Sedan berättar hon gladeligen att jo, hon har en månads uppsägningstid, men under den tiden vill hon iallafall hjälpa så många hon kan och att nej, inte för att hon egentligen vill hjälpa Schenker eller ens deras kunder som hon inte känner utan för att det inte går att arbeta på ett sådant ställe utan att hon själv blir påverkad. Efter en stund börjar folk här tro att det är rätt att det är så här, att följa sega rutiner är viktigare än att faktistk leverera paketen till folk i tid.

Jag tackar så mycket och hon avslutar med att nu måste hon ringa nästa kund innan chenfen kommer tillbaks. Hon har satt fingret på något viktigt här. Men blir faktiskt inte bättre än ens omgivning tillåter en att vara. Valet av den omgivningen är vårat eget och går vi med på en medioker miljö blir vi också mediokra människor.

Nya lagar, nya möjligheter

Homosexuella ska få gifta sig, antagligen. Jag undrar hur det går med partnerskapet. En gång försökte jag och en föredetta ingå partnerskap. Tyvärr fick vi inte, vi var av olika kön. Om man könsneutraliserar äktenskapet kanske man borde göra det med partnerskapet också. Tyvärr gissar jag att man istället tar bort det. Då uppkommer det en ganska lustig situation. De homosexuella som knutit band innan ett visst datum är partner, de senare är varandras män eller hustruar. De som varit det längst, de som ställde sig i rampljuset med sin sexualitet medan lagen ännu såg det som avvikande är partner. Leder inte det till att partnerskapet kommer att gå från en andra klassens äktenskap till en statussymbol utan like?

Så skynda er nu, alla homos! Ta sista chansen och bli partners! Gör det för oss också, för oss som avvek lite mer åt det konventionella hållet och inte fick chansen att vara med!

Ömma häckar och våta fläckar

Jag ser en våt fläck. Jag tittar lite på den. Alla vet att våta fläckar är farliga. Jag går förbi.

Jag hämtar en tomflaska. Den våta fläcken biter mig hårt och världen far över ända. Jag håller upp huvudet och flaskan. Världen stannar igen i en ny vinkel. Känner efter om ryggen mår bra - ganska iallafall. Ligger kvar en stund och torkar sedan golvet.

Efterklokhet, så irriterande och ändå så bra. Självfallet torkade en efterklok typ som jag inte upp direkt, det var ju stressigt. Självfall blev det men ingen annan föll iallafall.

Efterklokhet räddar ibland både oss själva och andra från dumheter. Iallafall från upprepade dumheter. Tyvärr har denna dygd oförtjänt dåligt rykte. Det ger oss möjlighet att lära även om vi är lite oförsiktiga. Den ger oss rätten att göra om när vi chansat fel och möjlighet att slappna av och trevande prova oss fram. Glömmer vi det och gömmer oss bakom försiktighetens gråa skynken blir vi varken lyckligare eller klokare.

Jag sjunger efterklokhetens lov och antar ett nytt valspråk:

"Bättre efterklok än inte alls!"

Konkurrens och bostäder

Bara ett litet klargörande:
Konkurrens som drivkraft för producenten fungerar enbart om konsumenten har en möjlighet att välja mellan det som är bra och det som är dåligt. Politiker som argumenterar för en utförsäljning av hyreshus med argumentet att det blir bättre för hyresgästerna om det finns olika hyresvärvärdar som kämpar om de boendes gunst vet om det, de bara väljer att förutsätta att dem de talar till är okunniga. Var då så vänliga och skratta dem rakt upp i ansiktet. Be dem sedan återkomma med argumentet när hyresmarknaden är avreglerad eller när den som flyttar i Stockholm har två olika lägenheter att välja på.