Thursday, September 02, 2010

Jag älskar fördelningspolitik

Finns det något bättre? Att ge människor resurser så att de ges möjligheter att utvecklas från mindre bemedlade till lite rikare är ekonomiskt sunt och ger pengar tillbaka i plånboken åt alla, inklusive till dem som betalat kalaset i längden. Det ger många unga människor som annars aldrig skulle haft chansen en möjlighet till en god start i livet där de kan bidra till samhället när de blir äldre. Det räddar människor som inte skulle ha råd med dyr vård från att gå sjuka och kanske dö. Det ger oss möjlighet att ta emot människor som är förföljda eller bara urbota fattiga i sina hemländer en fristad från misär.

Kort och gott, det är i grunden ekonomiskt sunt samtidigt som det är humanitärt viktigt och dessutom godhjärtat. Underbart bra helt enkelt.

I Sverige har vi nu två regeringsalternativ som har förstått precis det här. Vilken regering vi än får efter valet kommer vi att fortsatt ha en massiv fördelningspolitik i Sverige. Ingen har dock någon som helst koll på hur den implementeras. I Sverige väljer vi inte att skörda frukten av vår fördelningspolitik i form av bättre tillväxtmöjligheter eller större ekonomisk frihet för fattiga. Vi trollar istället bort fördelarna i diverse politiska projekt, öronmärker och tullar på pengarna i olika myndigheter och lämnar ifrån oss dem i form av rabatterade tjänster i stället för fria resurser. Dessutom devalverar vi det humanitära värdet av fördelningspolitiken genom att omyndigförklara nettomottagarna: De här pengarna får bara gå till A, B eller C, skulle du egentligen vilja spara lite på ABC för att satsa på D annat så har vi bestämmt att det får du inte. Tacka faan för att folk inte gillar att betala skatt.

För att sätta det i ett annat perspektiv. Nästan alla Nationalekonomer är överens om att kontinuerliga små extra inkomster hos låginkomsttagare är extremt bra för hela ekonomins låntagare precis som att de är överens om att tillgången på större belopp i form av riskkapital är lika viktigt i andra delar av samhället. Billigare barnomsorg för ensamstående lågavlönade föräldrar är således bra. I Sverige implementerar vi det genom maxtaxa i barnomsorgen och bidrag till dagis. Väldigt många med små marginaler får lite mer pengar kvar. Några har dock mor- eller farföräldrar som skulle bli direkt förolämpade om de inte fick sköta barnen, andra har ideologiska motsättningar mot att lämna ifrån sig barnen eller har jobb eller driver annnan verksamhet där det går bra att ha barnen på plats. De motsvarar en minoritet, men de hamnar i kläm. De får inget alls om de väljer en annan lösning. Det är djupt orättvist men kostar iallafall inte så mycket i form av förlorat värde på skattepengarna. Det som kostar är de som egentligen har en bättre lösning, men väljer de subventionerade platserna på dagis iallafall, ljust för att de är billigare och de är desto flera. Om skattesubventionen betalar halva kostnaden så räcker det ändå med att det är 55% bra för att det ska vara lönsamt för familjen att välja den lösningen. Det kan med andra ord ge en devalvering på upp till 90% på värdet av de fördelade pengarna för mottagaren innan de kommer fram. Så kan det gå när det blir riktigt fel.

Låt mig också få komma med en jämförelse för att belysa hur det ser ut när det inte går riktigt så illa. Vår skattepengar kan jämföras med presentkort. Vi får presentkort på vård, skola, tandläkare, vägar, med mera. Det är öronmärkta pengar. Ta en till på andrahandsmarknaden på vanliga presentkort. Du kommer att märka att ju smalare utbud företaget som det är utställt till har, desto lägre blir värdet. Det varierar mellan 40-90% av värdet ungefär. Oftast runt 75%. Ju öronmärktare desto lägre värde. Ju allmännare desto högre, presentkort på konsum skulle säkert betinga 95% av värdet men ingen säljer dem för de säljer varor som nästan alla handlar iallafall. Motsvarande skala finns i värdet av våra fördelningspolitiska åtgärder, med en stor skillnad: Om inte ditt presentkort passar dig kan du inte sälja det vidare. De uttnyttjas följdaktligen även om mervärdet är ytterst litet eller ratas med orättvisa som följd.

För att öka värdet på vår fördelningspolitik måste vi rannsaka de områden vi bedriver sådan i, ta bort de där värdet understiger kostnaden och ersätta dem med generallare metoder. De åtföljande bidrgen till maxtaxa kan enkelt bli höjt barnbidrag, till exemplel. Det ökar värdet både för nettogivare och nettomottagare samtidigt som det tar bort omyndigförklaringen av föräldrarna.

Thursday, August 05, 2010

Valfritt

Valfrihet finns det gott om i många diktaturer.
Valfrihet hittar vi i hav som blivit utfiskade.
Det är faktiskt också helt valfritt att läsa vidare.

Även om vi inte hårdrar det riktigt så kraftigt så har ordet kommit att få nästan lika många betydelser som rättvist.

Vissa tycker att poängen med valfrihet är att den måste vara just valfri för att vara valfri. Om man tvingas göra ett val borde det kallas valtvång; sånt som de hade i det forna östblocket. Andra tycker att valfrihet består av att ingen annan bestämmer öven en själv och ytterligare andra tycker att den egna valfriheten är så viktig att den utan omsvep får gå ut över andras. Precis som rättvisa och jämlikhet och andra liberala slagord har valfrihet och frihet anammats av nästan alla politiska inriktningar i form av debattillhyggen. Ja till och med ordet liberalism används idag som alltifrån att beskriva företrädare för att marknadskrafternas valfrihet är viktigare än människornas till som skällsord för amerikansk demokrat på vänsterkanten. Det enda parti i Sverige som har liberalerna i sitt partinamn tycker allra bäst om att genomföra sin liberalism med förbud och regleringar samtidigt folkvalda när de får frågan om de är liberala sällan säger något annat än "ja" oavsett vilket parti de tillhör.
Detta är fruktansvärt frustrerande om man som jag tror att det fortfarande är långt kvar innan vi är klara med arbetet att förändra vårt samhälle med de ursprungliga liberala grundtankarna både som mål och medel.

Vore det här ett upprop på 1800-talet jag kunnat avsluta med:

Frihet och rättvisa!

eller på 1900-talet med:

Valfrihet och jämlikhet!

Men nu har allt det blivit så urvattnat att jag behöver något nytt. Maila mig gärna förslag till roos@roos.tc.

Saturday, April 03, 2010

USA

Jag fick frågan varför det finns Svenskar som tycker så mycket om USA och det här var det bästa svaret jag hade på lager, här i svensk version.

Ett stort land i väst skapades och blev världens rikaste, inte bara på hög tillgång till lätt tillförskansad jordbruksmark, utan även på att släppa in varenda kotte som inte var välkommen i sitt europeiska hemland längre pga politisk läggning, religiös åskådning, sexuella preferenser eller mindre smickrande bakrund. Det skapade en kreativ miljö där väldigt många människor faktiskt tyckte att det var ok att andra var annorlunda, bara de själva gavs samma rätt. Man tyckte att staten inte skulle lägga sig i människors åsikter så länge inte dessa åsikter i sig innebar en inskränkning av just den individuella friheten. Kreativititet födde företagsamhet och företagsamhet tillsammans med naturresurserna gav välständ och rikedom.

I mångt och mycket finns det här samhället kvar och det ger fortfarande ofattbart större möjligheter och skyldigheter för dem som är avvikande att bygga sin egen tillvaro än vad vi är vana vid i Sverige. Dock så har något kontinuerligt förändrats, år för år, pö om pö. Det är villkoren för rätten att lösa entrebiljett till festen. Från att ha varit: "så länge du ok med att alla andra också är annorlunda så får du vara med", till att du nu måste ha en godkänd religion, godkända föräldrar, godkända politiska åsikter, mer eller mindre fläckfritt förflutet och helst vara socialt tävlingsinriktad. Samhället har gått från att skydda oliktänkande från förföljelser till att yla om federala lagar för att skydda liktänkande och deras egendom från dem som är annorlunda. Tänk om de istället för varje steg de tagot mot inskränkthet och värdekonservatism under de senaste 200 åren, hade tagit ett steg mot ännu mer tolerans och öppenhet än de började med, hur hade då USA sett ut idag? Många här, kan inte låta att bara se de möjligheter som finns i USA. Delvis eftersom de själva ser sig som personer med de rätta attributen för att få vara med, vore de bara där, delvis förstås för att vi alla gillar att drömma och att det för många är en dröm som är oerhört lockande.