Att välja, eller låta bli

Att rackryggad spatsera in mellan lejonet och tigern och är inte så svårt, inte förrän man passerat de båda burarna och ser att bakdörrana är öppna. Då mina vänner, är det dags att tänka bra och tänka rätt. Ska man ta lejonet vid hornen eller rida tigern mot solnedgången sjungandes I'm a poor and lonesome cowboy?

Någonstans glömmer man en detalj och den vanligtvis så trygga vardagen förvandlas men ens till en samling lysande framtidsutsikter. Den självbild man omsorgsfullt har byggt upp raseras; skalet av skyddande hjärnbark och tankar försätts ur funktion så att de mer primitiva delarna av geléklumpen fritt kan spruta ur sig adrenalin- och hormonkaskadrar.
Välkommen till livet!

Två korta små dikter behandlar ämnet och jag tar mig friheten att recitera dem utan att vara helt säker på den exakta ordalydelsen:

Det knackade på dörren
när jag öppnade stod verkligheten utanför och bad att få komma in

(fritt ihågkommet från Maria Johnssons dikt)

Säg till om jag stör, sa han när han steg in
så går jag med detsamma
Du inte bara stör, svarade jag
du rubbar min hela existens
Välkommen!

(fritt ihågkommet från Eeva Kilpis dikt)

Maria behandlar överumplingen och känslan av att tappa fotfästet, medan Eeva själv överumplar läsaren med det perfekta svaret. Problemet är bara att hitta det. I stunder då livet förändras i rask takt har vi möjligheten att fatta de kanske viktigaste besluten om oss själva. Men vi måste välja att välja. Fortsätter vi utan att förändra oss blir vi middag åt verkligheten och en produkt av dess flöde snarare än ett verk av vår egen vilja att vara.

Ibland är man lyckligt lottad nog att kunna ta ett steg tillbaka och upptäcka att står man bara still mellan burarna, då märker varken tigern eller lejonet de öppna dörrarna. Eller så väntar de bara, nyfikna på om du tänker ta ett par steg till. Välja att välja, eller välja att låta bli. Låta framtiden bli en dröm eller försöka hitta det "Välkommen!" som biter på tigrar och lejon, det är dagens fråga.