Wednesday, March 30, 2011

Plötsligt ansvar

Jag är född i början av 70-talet. Alla som är lika gamla som jag eller yngre har levt i neddragningarnas Sverige i hela våra liv. Jag kommer ihåg redan från första klass att vi var den första klassen vår lärare hade haft som inte fick nya böcker utan fick använda samma som de som gick 1:an förra året. Inte för att vi lärde oss så mycket sämre för det, då var det nog värre med att klasserna blev större, musiklärare och idrottslärare försvann och lärarlösa lektioner blev vanliga och att kemilabbet saknade utrustning, men det var min första kontakt med neddragningarna och besparingarna som Sverige blev tvunget att genomför under mina snart 40 år.

Det har varit tandvårdssubventionerna som försvunnit, sämre hemtjänst för de gamla och svårare att få socialhjälp för dem som har det svårt. Det har varit inflation och devalveringar, det har blivit trängre på vägar och i kollektivtrafik, köerna i sjukvården har blivit längre och pengarna till kultur och föreningsliv har krympt. Till det har det kommit både värnskatt, höjda egenavgifter, moms och inkomstskatt, ja fram till för något år sedan iallafall. Listan kan utökas i all oändlighet. Trots allt detta har skattemedlen ofta inte räckt och Sverige har fått låna mer och spara ännu mer.

Nu står vi plötsligt inför något nytt, faktiskt något helt annorlunda. Allting tyder på att det kommer att finnas pengar över redan nästa år och ännu mer året därpå och rejält mycket mer 2014-15. Det här ställer oss inför problem som två generationer Svenskar aldrig mött förut. Ett mycke,t mycket mer diversifierat Sverige än det som under 60-talet investerade och byggde välfärd senast, måste nu komma överens om vad de här pengarna ska gå till. Vi står med ett land där skillnad i utbildning är större än på länge, där de som har det svårt har det svårare än på länge och där en hel del har fungerat si och så ett bra tag på grund av pengabrist. Lägg till det att den generation som ska bygga framtidens samhälle i mångt och mycket tror att partipolitiskt arbete handlar om att gå broilervägen genom politiska ungdomsförbund för att få en bra karriär och sedan sitta och bestämma vilka som ska betala nästa nedskärning. Inte konstigt att de inte valt att förlägga sitt politiska värv inom de klassiska politiska partierna.

Nu är det faktiskt dags för oss alla att fundera. Vad ska Sverige göra med pengarna?

Seriöst! Sätt dig ner och fundera ut tre saker i samhället som vi har varit tvungna att dra ner på som vi kan laga och tre helt nya saker som vi kan satsa på. Fundera på om det ska återställare eller färre, om det är bättre att satsa nu eller vänta tills nästa lågkunjuktur? Ska vi investera i infrastruktur eller kultur? Ska vi låta staten använda pengarna eller ska vi dela ut överskottet och i så fall hur? Vad är bäst för dig och vad är bäst för oss alla?

Det här är första gången vi under min livstid har chansen att styra hur samhället ska utvecklas och därmed kanske det största ansvaret som ålagt oss gemensamt. Var med och dra ditt strå till stacken!

No comments: