lika olika

Frihet läste jag om femton gånger i förra veckan.
Visst är det ett fint ord. Nästan alla vill nog ha lite, eller en hel del snarare. Politiker gillar att prata om det och berätta om hur just deras idéer ska ge dig mera av den varan. På svensk högerflank tycker man visst att frihet handlar om att välja, andra tycker trygghet är frihet och på vår vänsterflank verkar frihet handla mest om pengar. Mer lön ger mer frihet tycker man visst där.

Valfrihet är bra, det kan jag hålla med om, men man glömmer lätt att slippa välja också är ett trevligt val. Trygghet ger mer bekymmrande över åt annat och vem vill inte lägga sin tankemöda på annat än hur vilsen och otrygg man känner sig. Men trygghet är lika svårt att definiera som frihet och lika olika för varje individ. Mer lön är visserligen alldrig fel, men vad ska man med den till om man ändå inte har tid att göra av med den.

Jag är rädd att jag är lika dålig på att definiera din frihet som alla andra är. Däremot kan jag berätta om hur jag hittar min egen. Det finns kanske något du kan snappa upp.

1. Tid
Det här är min viktigaste resurs. Jag kan omvandla den till pengar, dela med mig av den och ha kul. Spenderar jag den med att göra mindre trevliga måsten kännar jag mig mindre fri och när jag får välja själv eller gör saker med andra som väljer bra känner jag mig friare. De flesta delar upp sin tid i arbete och fritid. Sedan jag beslöt att bara göra saker jag tycker om, oavsett om det är arbete eller inte, delar jag mer upp det i planerad tid och oplanerad. Strunt samma om jag får betalt eller om det är jag eller någon annan som chefar. Planerad tid är bra tid för att jag vet att jag får göra något jag tycker om som jag inte behöver lägga möda på att arrangera här och nu. Lite lat är man ju. Oplanerad tid är bra för det ger utrymme för utforskningar, nyheter och spontaniteter. En lagom balans är bra så att de föder varandra.

2. Pengar
Här finns det egentligen tre effekter som samverkar. Arbete ska vara roligt, men omväxling är bra för min trivser. Alltså föredrar jag att ha fler småjobb framför att ha ett heltid. En del arbetstimmar får vara fasta men en hel del bör var flexibla så att jag kan utnyttja dödtid som ibland uppkommer mellan roligheterna till att arbeta. Effekt två står vårt skattesystem för, ju mer man tjänar desto mindre blir en arbetad timme värd. Sist, men inte minst, har vi priset i form av minskad fritid. Min lösning är enkel jobba med saker som är kul, så länge det är kul. Det ger livskvalitet och iochmed att det inte är helt lätt att hitta arbeten som känns som fritidsaktiviteter blir det oftast inte för mycket. Det som istället händer är att inkomsten varierar en del och antagligen faller under medelinkomsten. Lite synd förstås att jag inte får in lika mycket pengar som en del andra, det är dock väldigt lätt avhjälpt med lite utgiftsredution. Jag har nog tre-fyra tusen kronor mindre i fasta utgifter varje månad än de flesta som tjänar lite mer än jag och vips har jag mycket mer pengar att röra mig fritt med. Vi är två som delar på en redan billig hyra, köpte min bil begagnad utan lån, har ingen tv eller licens, köper gärna billiga skojigheter, ibland begagnade istället för nya och dyra och struntar fullständigt i mode. Plötsligt har jag mycket mer kvar att röra mig med än de allra flesta och tur är väl det, för jag har definitivt mer tid att göra av med pengarna.

3. Vänner
Hade jag inte haft mina vänner hade jag kanske förstått alla dem som jobbar 60 timmar i veckan med något de inte tycker om för att få massa pengar de aldrig hinner göra av med på något roligt iallafall. De kan ju iallafall köpa prylar. Prylar är ju förstås användbara ibland men hur roliga är dem egentligen jämfört med vänner.

Hursomhelst när jag nu både har pengar att göra av med och tid att göra det på är vänner det bästa som finns att göra det med. Vad vore valfriheten om man inte hade vänner att välja med, vilken trygghet hittar man ensam och vad ska man med lönen till om man inte har några att göra av den tillsammans med?