Åsikter om åsikter

Åsikter är något som alla har rätt till, de må vara knasiga, omstörtande, fula eller tillochmed farliga. Så länge de inte handlar om att tycka om sex med barn eller främlingsfientlighet tycks de flesta acceptera att folk tycker knasigheter, bara de låter bli att utöva dem på ovilliga andra. Själv är jag numer av en annan åsikt.

Det hela började med mig själv. Jag har alltid haft mycket åsikter och jag tyckte att jag någonstans har haft fog för de flesta av dem. Men, sedan några år tillbaks har jag granskat mitt eget tyckande och tänkande mer noggrant. Lite till min förvåning hittade jag inte bara åsikter jag inte riktigt visste varför jag bar omkring på utan även de som grundade sig på anledningar jag inte tyckte var goda nog. Jag insåg att jag behövde normer för mitt eget tyckande för att kunna acceptera värdet hos mina egna åsikter.

Numer går jag igenom fem frågor innan jag accepterar mina egna argument.

Vad ligger till grund för mitt tyckande?
Är det jag tycker genomförbart?
Är jag tillräckligt insatt i frågan?
Är källorna till min egen kunskap goda nog?
Är det här viktigt för mig eller lägger jag hellre energi på andra frågor?

Varför ska jag nu godta eller ens bry mig om argument från personer som inte själva bemödar sig med att skärskåda sina åsikter? Nej slutsatsen måste helt klart bli att om du inte är ideologist välgrundar, realistiskt, påläst och engagerad är du inte värd att lyssna på.

Hurra!
Jag är fri, jag kan tycka vad jag vill, för vem uppfyller väl alla de kraven?