Allierade

Jag tänker mig vanligtvis att en militär allians innebär att båda parterna låter bli att slåss med varandra och istället hjälper varandra mot gemensamma fiender. Men när amerikanskt stridsflyg för alltid besegrar ett femtontal allierade civilpersoner för att en fiende befinner sig i deras by märks det alltför väl att de båda grundsatserna kan hamna i konflikt med varandra när styrkeförhållandena mellan de allierade inte är i balans. Om Ayman al-Zawahiri istället befunnit sig i en otillgänglig sameby i svenska fjällen tror jag inte att USA:s ledning hade tvekat en sekund, de hade insett att det skulle bli ramaskri i resten av västvärlden och att det skulle bli en diplomatisk incident om de så bara ställde frågan. Vad skiljer då svenska samer från pakistansk lokalbefolkning från USA:s perspektiv i den här frågan? Är det något mer än att de kan bomba byn i Pakistan? Hade jag varit amerikan idag, hade jag funderat mycket och länge på om det är USA som väljer att alliera sig med ett land som inte bryr sig om huruvida dess invånare lever eller inte, eller om det är sådana länder som väljer att alliera sig med USA. För de frågade väl om lov innan de bombade, eller hur?

Flyktigt, viktigt, lyckligt

När man som jag, är övertygad om att det jag upplever som mig själv är en aktivitet i hjärnan som inte är fortlöpande framåt i tiden, öppnar sig ibland en och annan dörr. En av de viktigaste av dem är kanske möjligheten att bestämma vilka minnen och sinnesstämningar jag vill att nuets jag ska ta färg av. Vem vill jag vara? Jag har kanske inte så lång tid på mig, men valet är delvis fritt. Vem jag är och vad jag gör nu ger inte bara olika upplevelser för min omvärld och mig själv, det utökar också mitt bibliotek av byggstenar som mina framtida jag kan välja bland. Lyckas jag med att förstärka minnet av eller så fröet till en ny sådan byggsten, en som både jag och andra kan uppskatta, har jag all anledning att vara nöjd med den korta stundens självmedvetande.