Ömma häckar och våta fläckar

Jag ser en våt fläck. Jag tittar lite på den. Alla vet att våta fläckar är farliga. Jag går förbi.

Jag hämtar en tomflaska. Den våta fläcken biter mig hårt och världen far över ända. Jag håller upp huvudet och flaskan. Världen stannar igen i en ny vinkel. Känner efter om ryggen mår bra - ganska iallafall. Ligger kvar en stund och torkar sedan golvet.

Efterklokhet, så irriterande och ändå så bra. Självfallet torkade en efterklok typ som jag inte upp direkt, det var ju stressigt. Självfall blev det men ingen annan föll iallafall.

Efterklokhet räddar ibland både oss själva och andra från dumheter. Iallafall från upprepade dumheter. Tyvärr har denna dygd oförtjänt dåligt rykte. Det ger oss möjlighet att lära även om vi är lite oförsiktiga. Den ger oss rätten att göra om när vi chansat fel och möjlighet att slappna av och trevande prova oss fram. Glömmer vi det och gömmer oss bakom försiktighetens gråa skynken blir vi varken lyckligare eller klokare.

Jag sjunger efterklokhetens lov och antar ett nytt valspråk:

"Bättre efterklok än inte alls!"

Konkurrens och bostäder

Bara ett litet klargörande:
Konkurrens som drivkraft för producenten fungerar enbart om konsumenten har en möjlighet att välja mellan det som är bra och det som är dåligt. Politiker som argumenterar för en utförsäljning av hyreshus med argumentet att det blir bättre för hyresgästerna om det finns olika hyresvärvärdar som kämpar om de boendes gunst vet om det, de bara väljer att förutsätta att dem de talar till är okunniga. Var då så vänliga och skratta dem rakt upp i ansiktet. Be dem sedan återkomma med argumentet när hyresmarknaden är avreglerad eller när den som flyttar i Stockholm har två olika lägenheter att välja på.

lika olika

Frihet läste jag om femton gånger i förra veckan.
Visst är det ett fint ord. Nästan alla vill nog ha lite, eller en hel del snarare. Politiker gillar att prata om det och berätta om hur just deras idéer ska ge dig mera av den varan. På svensk högerflank tycker man visst att frihet handlar om att välja, andra tycker trygghet är frihet och på vår vänsterflank verkar frihet handla mest om pengar. Mer lön ger mer frihet tycker man visst där.

Valfrihet är bra, det kan jag hålla med om, men man glömmer lätt att slippa välja också är ett trevligt val. Trygghet ger mer bekymmrande över åt annat och vem vill inte lägga sin tankemöda på annat än hur vilsen och otrygg man känner sig. Men trygghet är lika svårt att definiera som frihet och lika olika för varje individ. Mer lön är visserligen alldrig fel, men vad ska man med den till om man ändå inte har tid att göra av med den.

Jag är rädd att jag är lika dålig på att definiera din frihet som alla andra är. Däremot kan jag berätta om hur jag hittar min egen. Det finns kanske något du kan snappa upp.

1. Tid
Det här är min viktigaste resurs. Jag kan omvandla den till pengar, dela med mig av den och ha kul. Spenderar jag den med att göra mindre trevliga måsten kännar jag mig mindre fri och när jag får välja själv eller gör saker med andra som väljer bra känner jag mig friare. De flesta delar upp sin tid i arbete och fritid. Sedan jag beslöt att bara göra saker jag tycker om, oavsett om det är arbete eller inte, delar jag mer upp det i planerad tid och oplanerad. Strunt samma om jag får betalt eller om det är jag eller någon annan som chefar. Planerad tid är bra tid för att jag vet att jag får göra något jag tycker om som jag inte behöver lägga möda på att arrangera här och nu. Lite lat är man ju. Oplanerad tid är bra för det ger utrymme för utforskningar, nyheter och spontaniteter. En lagom balans är bra så att de föder varandra.

2. Pengar
Här finns det egentligen tre effekter som samverkar. Arbete ska vara roligt, men omväxling är bra för min trivser. Alltså föredrar jag att ha fler småjobb framför att ha ett heltid. En del arbetstimmar får vara fasta men en hel del bör var flexibla så att jag kan utnyttja dödtid som ibland uppkommer mellan roligheterna till att arbeta. Effekt två står vårt skattesystem för, ju mer man tjänar desto mindre blir en arbetad timme värd. Sist, men inte minst, har vi priset i form av minskad fritid. Min lösning är enkel jobba med saker som är kul, så länge det är kul. Det ger livskvalitet och iochmed att det inte är helt lätt att hitta arbeten som känns som fritidsaktiviteter blir det oftast inte för mycket. Det som istället händer är att inkomsten varierar en del och antagligen faller under medelinkomsten. Lite synd förstås att jag inte får in lika mycket pengar som en del andra, det är dock väldigt lätt avhjälpt med lite utgiftsredution. Jag har nog tre-fyra tusen kronor mindre i fasta utgifter varje månad än de flesta som tjänar lite mer än jag och vips har jag mycket mer pengar att röra mig fritt med. Vi är två som delar på en redan billig hyra, köpte min bil begagnad utan lån, har ingen tv eller licens, köper gärna billiga skojigheter, ibland begagnade istället för nya och dyra och struntar fullständigt i mode. Plötsligt har jag mycket mer kvar att röra mig med än de allra flesta och tur är väl det, för jag har definitivt mer tid att göra av med pengarna.

3. Vänner
Hade jag inte haft mina vänner hade jag kanske förstått alla dem som jobbar 60 timmar i veckan med något de inte tycker om för att få massa pengar de aldrig hinner göra av med på något roligt iallafall. De kan ju iallafall köpa prylar. Prylar är ju förstås användbara ibland men hur roliga är dem egentligen jämfört med vänner.

Hursomhelst när jag nu både har pengar att göra av med och tid att göra det på är vänner det bästa som finns att göra det med. Vad vore valfriheten om man inte hade vänner att välja med, vilken trygghet hittar man ensam och vad ska man med lönen till om man inte har några att göra av den tillsammans med?

Åsikter om åsikter

Åsikter är något som alla har rätt till, de må vara knasiga, omstörtande, fula eller tillochmed farliga. Så länge de inte handlar om att tycka om sex med barn eller främlingsfientlighet tycks de flesta acceptera att folk tycker knasigheter, bara de låter bli att utöva dem på ovilliga andra. Själv är jag numer av en annan åsikt.

Det hela började med mig själv. Jag har alltid haft mycket åsikter och jag tyckte att jag någonstans har haft fog för de flesta av dem. Men, sedan några år tillbaks har jag granskat mitt eget tyckande och tänkande mer noggrant. Lite till min förvåning hittade jag inte bara åsikter jag inte riktigt visste varför jag bar omkring på utan även de som grundade sig på anledningar jag inte tyckte var goda nog. Jag insåg att jag behövde normer för mitt eget tyckande för att kunna acceptera värdet hos mina egna åsikter.

Numer går jag igenom fem frågor innan jag accepterar mina egna argument.

Vad ligger till grund för mitt tyckande?
Är det jag tycker genomförbart?
Är jag tillräckligt insatt i frågan?
Är källorna till min egen kunskap goda nog?
Är det här viktigt för mig eller lägger jag hellre energi på andra frågor?

Varför ska jag nu godta eller ens bry mig om argument från personer som inte själva bemödar sig med att skärskåda sina åsikter? Nej slutsatsen måste helt klart bli att om du inte är ideologist välgrundar, realistiskt, påläst och engagerad är du inte värd att lyssna på.

Hurra!
Jag är fri, jag kan tycka vad jag vill, för vem uppfyller väl alla de kraven?

Var är min klon

Vad består ditt liv av?

Mitt liv består just nu av dubbelbokningar. Eftersom jag har bestämmt mig för att bara göra saker jag faktistk vill göra så skulle man ju kunna tänka sig att dubbelt att göra är dubbelt så bra. Men nej, när kollegor blir sjuka, evenemang felbokas eller ansvariga backar ur blir det visserligen massa roliga sysslor som faller tillbaka på mig, men jag blir inte fler för det. Istället för att kunna göra både och och därmet ha dubbelt så trevligt får jag timmar av administration där jag måste fördela iväg jobbet. Dessutom ofta till människor som inte alls är lika förtjusta över uppgiften som jag. Mitt godis blir bajs för andra - inte bra.

Jag behöver fler roos. Kan man få statsbidrag för att starta en utbildning i att bli mig?

Choklad!

På Nordiska museet i helgen :)

Hoppsan!

De halva dikterna föll visst bort. Bättre sent än aldrig kommer här ett par exempel som aldrig blivit mer än halva och kanske slutar så. Om jag skriver klart dem riskerar de ju att bli färdiga, nu blir de alltid lite annorlunda var gång jag tänkter på dem - eller som nu kladdar ner dem.


Rätt person kom med rätt glass
Överraskad, lycklig
___

Älskad plats vid ny årstid
Hopplöst söt blomma på oväntat ställe
Kan inte plocka ens till dig
___

Kul jobb klart
Tid för kompisar nu
Sen nytt projekt
Hel igen :)

En halv dikt på andra ledden

Fyra strofer i mitten av en dikt kan bli ganska tomma och intetsägande utan de tre i början och den på slutet. Givetvis gäller det inte alltid och ibland lämnar det till och med kreativa möjligher för läsaren som kanske är bättre än orginalet. I vanliga fall är det nog ändå ganska värdelöst. Därför gillar jag att kapa mina dikter på andra ledden. Någonstans mitt emellan påbörjad och klar, vid halvfärdig ungefär kanske man skulle kunna säga. Jag är med om något, känner att det här är bra, syndigt, avlångt, dåligt eller så. Tillräckligt för att jag ska vilja kunna plocka fram känslan av upplevelsen igen. Mest kanske för mig själv, men det kan ju vara bra att kunna dela med mig av den ibland också. Då är en dikt ganska bra. Men det tar ju sin lilla tid att knåpa ihop en jag är nöjd med så istället blir det bara ett bar rader med stolpar på en lapp eller bara i huvudet. Men tillräckligt för att kunna hitta tillbaka när jag vill uppleva känslan eller skriva klart dikten. Det blir en spardikt - en dikt kapad på andra ledden.

Jag - en stalker?

Jag har en idé! Jag tänker förfölja folk. Det kan nog vara riktigt givande, bara jag smyger på rätt människor. Det hela handlar egentligen om smultron, eller iallafall smultronställen. Ni vet där där platserna som verkligen har förutsättningarna för att bli ett favoritställe att bara trivas på. Stan är full av dem och jag tycker jag hittar ett då och då. Men det finns garanterat många fler och det finns definitivt massor av människor som är på väg till dem. Stalkar men dem kommer man också dit. eller hur.

Problemet blir bara att välja ut rätt människa i rätt ögonblick. Går det att se på någon man möter på stan att han är på väg till ett favorithak? Tänk om hon inte har samma smak som jag. Tänk om han där bara ska shoppa kläder eller ska på långpromenad. Men med en kombination av observation och att byta offer ofta om de inte kommr fram till något så ska man nog kunna hitta rätt till slut. Eller så frågar man bara dem rakt av:
Vart är du på väg?

Brabarber

Så var det dags för ett litet recept igen:

Brabarbercheescake
Cheesecake kan man göra krångligt eller så kan man göra det lätt. I min värld gör man det lätt och snabbt eftersom det blir mist lika gott som krångelkaka. Vispa äggvita och grädda, det är för folk som gillar extra jobb utan extra smak.

Till en liten form med löstagbar kant behöver du:
10-talet digestive kex (signums billiga är fina)
75-100g smör (helst inte margarin)
200g philadelfiaost
1-2dl turkisk yoghurt (går säkert bra med annan yoghurt oxo, men då måste den rinna av tills den är riktigt fast)
0-1 dl vispad grädde
2-4 små rabarberstjälkar
1/2-1 dl floorsocker
lagom med socker
en citron
kanel

Börja med botten, smula kexen fint (plastpåse är bra) och blanda dem med smöret som du smält. Blanda i en tsk kanel och tryck ut degen på formens botten (att klämma fast ett smörpapper i botten är oxo bra). Har du tillgång till en ugn kan du sätta in den i fem minuter på 200 grader nu, annars går det ganska bra ändå.

Sedan smeten!
Skär rabarberna i små bitar, koka dem med lite vatten och socker (inte så mycket att all syra försvinner) några minut er tills de är ätbart mjuka. Vill du vara lite extra om dig och till dig kan du kandera dem med smör, socker och kanel i en stekpanna istället, det blir gott på riktigt. Låt svalna medan du rör ihop resten. Blanda ost, yoghurt, florsocker och eventuell grädde i en skål. Riv av det gula från citronen i smeten och i med hälften av rabarberna och bara lite av lagen.

Smeta smeten på degen och garnera med resten av rabarbern och kanske några vinbär, hallon eller smultron. In med den en trekvart i frysen.

Godis!

Ett bra ord

Vissa ord är bra, som slickepott. Smaka bara på det! Känner du inte sockerkakssmeten i munnen och sylten över hela ansiktet vid blotta tanken. Jämför med till exempel golvbrunn eller cyckelkedja. Nej, slickepott är ett ord för mig. Verktyget som får fram det sista av det gottaste och hittar skrymslena och vrårna där det gömmer sig.

Tänk, funnes det bara slickepotter för annat än bakskålar. Föreställ dig till exemel att vara på en bra fest och du vill med sista tunnelbanan om fem minuter. Men haha, du tar fram din tidsslicketpott och vips så har du en halvtimme till. Eller när du hittat nästan alla låtar av en favoritartist, men kanske inte de där riktigt obskyra inspelningarn. Eller när du sökt rätt på nästan all information som finns om ett visst ämne på nätet, men ändå vill ha lite till. Då skulle du bra gärna vilja knappa in slickepott.nu, eller hur?

Skorpmjöl

Vad känner du när du står framför en varm ugn med en smörad sockerkaksform i den ena handen och en skål med färdig smet i den andra och upptäcker att det inte finns något skorpmjöl? Mig ger det en omedelbar känsla av upptäckarlust, ett kort ögonblicks möjlighet att få hitta den rätta ingrediensen istället för den som alla tar för givet. Jag känner att nu är jag jag på riktigt och färdens mål är inte längre förutbestämmt.

Skorpmjöl, eller ströbröd om du så föredrar, är en av sakerna vi slutat att förbättra. Vi köper vår påse och vi bryr oss inte så mycket om märke och att någon tillverkare skulle göra olika sorter är långt utanför vår världsbild. Ändå så märker man snabbt att skorpmjöl gjort på tomat- & basilikabröd är fantastiskt mycket bättre än det vanliga smaklösa till panerad fisk och att malda nachochips kan sätta rejal smak på en kaka när man bara provar; man ändrar på en ack så liten variabel som alla har på defaultvärdet och vips, så är världen lite förändrad. (Förresten rekomenderar jag definitivt mixad wasaknäcke och mixad rostad havregryn framför nachochipsen.)

Veckans uppmaning är således: Hitta ditt eget skorpmjöl och lek med livets detaljer! Och om du kan, dela gärna med dig av dina fynd till oss andra!

Klumpigt!

Vår ekonomi, som den ser ut i dag, är baserad på en fri marknadsekonomi som ger människor rätt att handla med varandra. Den om fattar, ibland reglerat och ibland oreglerat, stora delar av våra liv. Som till exempel att handla mat, gå till jobbet, boende, transporter. Vissa saker står dock till största del utanför, som kärlek och vänskap, hushållsarbete, barnuppfostran och diskussioner och samtal. I de allra flesta sektorer finns det dock nästan alltid en liten del som inte följer mönstret. När vi gör saker kan vi ibland ta betalt för det, och ibland inte. När vi kan är det ju bra och praktiskt, då kan det ju bidra till vår försörjning. Att kunna ta betalt för det jag gör är i min värld en bra sak, speciellt eftersom jag numer har bestämmt mig för att inte göra saker jag inte tycker om regelbundet bara för att någon betalar bra. Jag gör saker jag tycker om att göra och jag ger mig själv rätten att ta betalt när jag kan.

När jag med den grundsynen ser på Piratebuktsdebatten finns det än så länge två huvudaktörer som gör rätt. Mediaindustrin som tar betalt för att distribuera andra människors verk, för att de kan och människor som försöker ta deras verksamhet ur det marknadekonomiska paradigmet. Må bäste man vinna och må endera sidan ge upp innan de blir tvugna att ta till oförsvarbara medel.

Däremot finns det en tredje part här som jag inte är helt nöjd med. Det är staten genom rättsväsendet och polisen. Här finns det ett par riktiga tabbar som jag vill peka på som skett på olika nivåer. Vi varför i herrans namn de tog in Pirate bays juridiske rådgivare? Dåligt, men det har andra pekat på.

Jag är mer oroad av timingen och valet av mål i tillslaget. Pirate bays verksamhet, att förmedla pekare till filer, har tidigare prövats och funnits laglig. Nu har lagen ändrats lite och man har fått internationella påtryckningar om att det finns ett problem så man vill prova lagligheten igen. Det är helt ok. Men varför väljer man den marknadsledande organisationen. Varför inte en liten site där det behövs en eller två poliser och där inte ett politiskt forum ryker med av bara farten mitt i en valrörelse. Det hade gått alldeles utmärkt att prova den nya lagen utan att förstöra eller störa massor av småföretagares verksamhet. Men nej, det är Pirate bay vi ska åt, nu och direkt, vi kan inte ta någon mindre och inte vänta till efter valet.
Snacka om klumpigt!

Det visste jag inte!

Nyligen är bra. Där kan man pinga sin blogg så att folk som tittar efter där ser att den är uppdaterad. Enkelt och smidigt. Och så kategoriserar de saker också, som de här texterna till exempel. Det här är visst en mediablogg.

Å fan!

Då var det ju tur att jag skrev det här inlägget om media då...

Prata med barn! (fråga kanske vad de tycker om upphovsrätt)

Barn, iallafall när de har lärt sig ett språk, är väldigt lika oss vuxna. De ser hör och känner som vi, de har vänner och relationer och de tänker minst lika bra som vi gör. Vi kan kommunicera och förstå varandra utan problem över generationsgränserna.

Den stora skillnaden är att de inte har samma förutfattade meningar som vi har. På gott och på ont byggs deras värlsbild långsamt upp av lärdomar och fördomar och de blir som vi. Nja, inte riktigt. En del av vår egen syn på världen bygger på observationer som inte stämmer längre, för att världen förändras och barnen får här ny kunskap som skiljer sig från våran. Här finns ett utmärkt tillfälle att ta hjälp av barnen. Genom att prata och umgås med de mindre formgjutna individernaoch upptäcka världen pånytt tillsammans med dem får vi en chans att upptäcka brister hos oss själva som riskerar att kosta oss vår världsförankring i framtiden. Förutfattade meningar är bra, men när de inte längre stämmer med världen omkring oss blir de fördomar och hindrar vår egen utveckling. Vi kan inte resetta vår egen hjärna för att bli av med invanda mönster, men med barnens hjälp kan vi upptäcka de mönster de tar till sig från den nya värld de kommit till och med lite god vilja och ihärdighet arbeta in dem i oss själva också.

Sedan var det det här med piratbyrån. Ja, jag pratar inte om piratebay nu, utan om den politiska diskussionssiten om upphovsrättslagen som polisen beslagtog. Om nu polisen tror sig kunna driva att det är olagligt att berätta var upphovsrättsskyddat material finns att hämta för andra (trots att det sedan tidigare finns prejudikat om motsatsen) förstår jag inte varför de gör ett beslag överhuvudtaget. Ingen förnekar ju att verksamheten förekommer. Förhör och dra inför rätta om nu åklagaren tar upp det igen, det verkar bara korkat ta maskinerna innan rätten fastslagit att det är olagligt. Men att ta ner debattforumet där man för en politisk diskussion och inget annat är en helt annan sak, det är en grov inskränkning av yttrandefriheten. Det ska till ganska grova brott om man som en bieffekt ska tumma på rätten att uttrycka sin åsikt, iallafall i min värld. Att man sympatiserar med folk som kanske begår medhjälp till upphovsrättsbrott är inte ett sådant fall.

Sommartid

Sommartid må vara bra på sommaren. En timme extra solljus är ju inte att förakta på sommaren. Men vintern då? Hur kul är det att det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går hem. Nej, nästa vinter tänker iallafall jag ställa om min dygnsrytm. Jag tänker börja jobba/plugga långt innan solen går upp, ha soluppgång lagom till lunch och få den trevliga middagssolen när jag är ledig.

Att välja, eller låta bli

Att rackryggad spatsera in mellan lejonet och tigern och är inte så svårt, inte förrän man passerat de båda burarna och ser att bakdörrana är öppna. Då mina vänner, är det dags att tänka bra och tänka rätt. Ska man ta lejonet vid hornen eller rida tigern mot solnedgången sjungandes I'm a poor and lonesome cowboy?

Någonstans glömmer man en detalj och den vanligtvis så trygga vardagen förvandlas men ens till en samling lysande framtidsutsikter. Den självbild man omsorgsfullt har byggt upp raseras; skalet av skyddande hjärnbark och tankar försätts ur funktion så att de mer primitiva delarna av geléklumpen fritt kan spruta ur sig adrenalin- och hormonkaskadrar.
Välkommen till livet!

Två korta små dikter behandlar ämnet och jag tar mig friheten att recitera dem utan att vara helt säker på den exakta ordalydelsen:

Det knackade på dörren
när jag öppnade stod verkligheten utanför och bad att få komma in

(fritt ihågkommet från Maria Johnssons dikt)

Säg till om jag stör, sa han när han steg in
så går jag med detsamma
Du inte bara stör, svarade jag
du rubbar min hela existens
Välkommen!

(fritt ihågkommet från Eeva Kilpis dikt)

Maria behandlar överumplingen och känslan av att tappa fotfästet, medan Eeva själv överumplar läsaren med det perfekta svaret. Problemet är bara att hitta det. I stunder då livet förändras i rask takt har vi möjligheten att fatta de kanske viktigaste besluten om oss själva. Men vi måste välja att välja. Fortsätter vi utan att förändra oss blir vi middag åt verkligheten och en produkt av dess flöde snarare än ett verk av vår egen vilja att vara.

Ibland är man lyckligt lottad nog att kunna ta ett steg tillbaka och upptäcka att står man bara still mellan burarna, då märker varken tigern eller lejonet de öppna dörrarna. Eller så väntar de bara, nyfikna på om du tänker ta ett par steg till. Välja att välja, eller välja att låta bli. Låta framtiden bli en dröm eller försöka hitta det "Välkommen!" som biter på tigrar och lejon, det är dagens fråga.

Här

Om ni inte visste det så finns jag i
Stockholm.

Teknikberoende

Jag har insett att jag har ett beroende och att jag får abstinensbesvär om jag inte får det tillfredställt. Det har hängt med en stund men ökat markant de senaste åren. Själv hade jag inte riktigt förstått vidden av det hela förrän ett litet glapp uppstod. Min musikspelare började skicka hemska skrap- och skränljud mitt i musiken. Det gick fortfarande att lyssna, men många av de positva effekterna uteblev. Det i sig var inget jätteproblem, jag kan leva med att vara musikspelarberoende, bara jag vet om det. Det är dock betydligt mer oroande att jag inte förståd hur illa det var förrän det fungerade bra igen. Helt plötsligt var jag mig själv, humöret där jag vill ha det och motgångar viftas bort eller överkoms i en handvänding.

Hade jag bara insett hur det låg till i tid kunde jag återgått till min gamla cd-spelare tills jag löst problemet och sluppit ett par veckars hemskheter. Kommer någon på ett verktyg för att hjälpa till med att analysera oss kontinuerligt och peka ut vad det är som påverkar oss ska jag skicka blommor till uppfinnaren. Det är då verkligen ett teknikberoende jag ser fram emot.

Ett verktyg för ökat välbefinnande

Känner du dig lite hängig, trött, sliten eller uttjänt? Eller mår du ganska bra men skulle inte ha något emot att nå nya höjder i ditt lyckorus? Om du inte har gjort det redan föreslår jag att du utforskar möjligheten att stimulera din hjärna med energipulser genom ett av våra trevligare sinnen. Prova till exempel med att vidga dina vyer med högfrekventa, repetativa pulser som skiftar i intensitetsnivåer kombinerat med mer lågfrekventa rytmiskt återkommande urladdningar. Du kommer att märka att hörseln är ett utmärkt sätt att väcka en slumrande hjärna ut tristessens dvala om du bara väljer att mata den med ljud som är avsedda för ändamålet. En bariär som man måste övervinna är förstås att krypa ur sitt skal och hitta musik som inte låter som den man är van vid, då hjärnan snabbt slår på sitt "precis som vanligt"-filer och försätter sig en småmysig nostalgisk dvala när ljuden är alltför välbekanta.

Givetvis går det att använda musik i det syftet också. Det är ett lysande verktyg även när man vill välja vem man är ur sitt arkiv, men nu var det ju inte det vi skulle prata om. Efter att ha testat det här ganska utförligt har jag hittat ett par ingredienser för att snabbväcka geleklumpen i skallen. Instrument spelar inte fantastisk roll, men väl register och hur de används. Miljön och ens egen kropps möjlighet att delta är också av största vikt. Musik med diskantljud som skiftar i styrka, ibland försiktigt i tempo och gärna med underliggande mellanregisterljud som ändrar sin ton och melodi för att harmonisera olika med diskantljuden. Överaskningar är alltid bra också, och humor. Små detaljer som är lite udda och fångar ens uppmärksamhet på någon detalj i musiken. Miljön då? Jo, ett dansgolv är ett fantastiskt ställe att uppleva musik om man verkligen vill gå in i den. Men nu var ju inte det riktigt vårt mål. Det är för mörkt och för få intryck för att stimulansen ska verka åt rätt håll, där närmar man sig istället ett transliknande tillstånd där man fokuserar på sina egna och partners rörelser och samspelet mellan dem. Prova istället att ta på ett par lurar och gå ut på stan där det rör sig mycket folk och händer en del! Du kan fortfarande låta din kropp delta genom att gå i takt.

Känner du för att agera ut lite mer kan du alltid försöka visa dem du möter hur du känner och inte nöja dig förrän du ser att de har reagerat på det.